You say it best, when you say nothing at all...
Har märkt något intressant. Besöksstatistiken på min blogg skjuter i höjden under de perioder som jag INTE uppdaterar bloggen. Alltså, jag har fler besökare när det inte finns något att läsa, mot när det faktiskt finns något att läsa... Hmm, får nog hålla klaffen i fortsättningen helt enkelt.. =)
På tal om att hålla klaffen -
Jag märkte också något hemskt på jobbet idag när jag ropade i högtalarradion på Coop Forum. Jag sa något i stil med
"Coop Forums personalradio, Rebecka till Shoppen tack, Rebecka till shoppen!" och i samma ögonblick som jag la i från mig mikrofonen så vänder sig en kassörska om och råstirrar på mig... Jag förstod att jag måste ha ropat alldeles för högt för att förtjäna en sån blick och när jag en stund senare frågade en jobbarkompis om jag pratar alldeles för högt, med kollegor, kunder osv. Då svarade hon, "Nä, det är lugnt, men däremot så verkligen skriker du i högtalaren och din röst är ganska gäll så det kanske du borde tänka på"... Så jag borde väl be alla kunder och kollegor om ursäkt för allt lidande jag kan ha orsakat genom detta, som naturligtvis inte var en engångsförteelse, jag skriker nog alltid på samma vis i högtalaren. Ska försöka öva mig på att prata lugnt, sansat och mindre skrikigt. Det skulle nog göra fler än Coop-folket glada.., även José tycker jag PRATAR ALLDELES FÖR HÖGT (och med "fel" dialekt) Men jag får skylla på mina dåliga öron för jag tycker som alltid att jag pratar helt normalt. Och de få ggr jag hör en inspelning av min röst så är jag helt övertygad om att bandspelaren/inspelningen på något vis är förvrängd och att jag låter annorlunda på riktigt. Detta trots att alla andra på inspelningen låter helt normalt, precis som jag uppfattar dem på riktigt också... Hmm. Ett MYSTERIUM...
Natti natt
